Ett första försök att skapa ljudbok

Idag har jag provat på att göra en ljudbok. Boken i sig har bara 6 sidor med väldigt lite text och ingen riktig röd tråd rakt igenom…. Som sagt ett test. Jag ska även prova att lägga upp det i min YouTube-kanal (dold för de som inte har länken) och här på min blogg.

Anette

Mitt bloggande

Eftersom jag inte studerar för tillfället kommer jag att i fortsättningen göra mina blogginlägg på följande bloggar istället:
IKT-inspirera mera
och
Datastudion
Dessa två bloggar använder jag i mitt jobb som IKT-pedagog.
Jag finns även på twitter @AnetteKlarén
Så du som följt mig här tidigare kan hitta mig där istället. Hoppas vi ses!

Sista inlägget?

Sitter nu med sista uppgiften som snart ska lämnas in. Känns lite vemodigt att denna tid snart är över. Många intressanta diskussioner och blogginlägg har jag läst under denna termin likaså mycket bra litteratur som jag i min tur tipsat kollegor om. Tack alla kurskamrater som inspirerat och hjälpt mig vidareutvecklas i det pedagogiska dokumentationsarbetet! Vem vet vi kanske ses ute i verkligheten en dag? 😉

Jul och snart nytt år

Har tagit paus ifrån jobb och studier under nästan två veckor nu, men snart tar jag nya tag inför min sista studieuppgift som ska in i mitten av januari. Jag har börjat med den men efter en hektisk tid på jobbfronten så beslutade jag att ta ledigt från allt under två veckor vid jul och nyår. Önskar alla ett riktigt Gott Nytt År!

Fortsatta diskussioner…

Som jag skrev i förra inlägget så har det varit diskussioner om när föräldrarna fotograferar på förskolan och ev spridning av dessa foton. När jag kom ut till förskolan förra veckan så berättade pedagogerna att detta har varit huvuddiskussionspunkten för pedagogerna. Nu har de kommit fram till att eftersom föräldrarna varje år skriver på ett godkännande om deras barn får vara med på hemsida/internet. Utifrån detta har nu pedagogerna och även förskolechefen sagt att om en förälder har skrivit på att det är okej med hemsida/internet (vilket de flesta gör) så finns ingen anledning att försöka förhindra fotografering av andra personer. Likaså att i deras blogg är det okej att visa barnens ansikten så länge syftet är att visa på verksamheten. Det är pedagogernas uppgift att tydliggöra vad det innebär att ”vara med på hemsida/internet” utifrån vår verksamhet.
Om det är något barn som inte får vara med på bild är det vår skyldighet att skydda dem och om någon förälder reagerar trots att de skrivit på så får de ta diskussionen då.

Jag anser att detta kan vara ett sätt att inte fastna i förbud och en möjlighet att visa något positivt med t ex blogg. Ibland fastnar vi i våra farhågor med de sociala medierna och på det viset begränsar vi oss också i vårt pedagogiska arbete.

Sociala medier?

Fick en fråga i veckan när jag var ute och träffade några pedagoger som sedan har snurrat i mitt huvud.

Vi satt och diskuterade blogginlägg och vilka foton som ska läggas upp. En pedagog hade foton och även filmklipp som synliggjorde barnens lärande på ett mycket tydligt sätt men problemet var att man lätt kunde urskilja vilka barn det var. En policy som de satt upp med bloggen är just att inte lägga ut bilder där vi kan identifiera barnen utan det är fokus på verksamheten som är viktigast.

Detta gjorde att vi kom in på hur vi kan ”skydda” barnen från exploatering i olika sociala medier. T ex vid inskolning så händer det ofta att föräldrar fotograferar sitt barn och lägger på tex facebook. Någon pedagog menade att det är stor risk att andra barn finns med på bilderna och kan vi förhindra att detta sker. Hur blir det då vid tex luciafirande mm? Alla barn kanske inte vill vara med och synliggöras men ”vi kan ju inte förbjuda fotografering eller?” Vid inskolning är det ju enkelt att prata med föräldern om fotografering men i andra sammahang upplevde personalen att det skulle vara stora problem at försöka förhindra.

Jag kan förstå denna pedagogs tankar men känner att vi inte kan påverka hur andra runt om kring oss gör eller kan vi det? Hur tänker ni andra om detta? Har ni haft sådana diskussioner på era arbetsplatser?

Vilket barn visar vi?

Sitter och funderar över hur den dokumentation vi presenterar visar olika barn. Vilket barn är det vi visar upp och vad är det vi synliggör?
Har varit ute på flera avdelningar och diskuterat dokumentation med iPad som pedagogens verktyg. Eftersom det är ett verktyg som är enkelt att använda med barnen så får vi snabbt med barnen att vara delaktiga i vad som ska synliggöras och dokumenteras till skillnad mot tex digitalkameran som kräver lite mer innan en dokumentation är skapad. Då ”tappar” vi ibland barnens möjlighet att påverka vad som ska synliggöras och det blir pedagogens tolkning som visas.
En dokumentation över en viss situation som är gjord av pedagoger jämfört med samma situation där barnet själv är delaktig i dokumentationsarbetet kan komma att visa två helt olika dokumentationer med olika perspektiv. Vad är det vi vill ska synliggöras? Vilket barn visas upp i de olika dokumentationerna?

Lever vi som vi lär?

För varje gång jag öppnar boken ”Vad berättas om mig”av Bente Svenning så blir frågorna fler och fler. Den belyser så tydligt att flera pedagoger inte lever som de lär. Hur kommer vi åt det på ett bra sätt? Vi kan sitta och vara helt överens över styrdokumenten men på avdelningen så agerar vi precis som förr.
Barn ska ha inflytande och vara delaktiga i dokumentationsarbetet; ändå sitter pedagoger ensamma på barnfri tid och gör dokumentationer som sedan lyfts i arbetslaget utan att barnen fått vara med. Dessa frågor har jag lyft med pedagoger på olika förskoleavdelningar med olika resultat. När frågorna om vad och hur vi dokumenterar idag diskuteras med tanke på barnens inflytande så är det flera som reagerar som jag. Självklart ska barnen vara med hela vägen och inte först när dokumentationen är gjord.
Däremot finns det några som inte alls kan se självklarheten i detta. Ibland upplever jag att det kan bero på att man inte är tillräckligt bekväm med dokumentationsverktyget och då hellre sitter ensam.
Är det så att vi får många nya verktyg ute i verksamheten utan möjlighet att lära sig dem som gör att vi fortsätter som förr istället för att prova nya sätt?
En annan fråga som vi försökt belysa är; vad är det vi dokumenterar när vi fotograferar, vad har vi för syfte och fokus med bilden. Fortfarande ser jag många fina, vackra bilder på barnen och färre bilder som synliggör verksamheten/aktiviteten. När det diskuteras anser en del att bilderna där barnen syns är viktiga för att föräldrarna vill se sina barn på bilderna. Är det så att vi
känner ett krav från föräldrarna att visa upp en viss sorts dokumentation?
Hur tänker ni andra om detta? Hur kommer vi åt det?
Hur som helst, jag håller nu på med att stötta en förskola med att starta upp en blogg och jag tänker att kanske kan det vara en hjälp på vägen i diskussionen om bilder.

Spännande diskussionsinlägg

Hej igen!
Har precis läst igenom mina kurskompisars diskussionsinlägg gällande dokumentation, metoder och mallar. Vad spännande det var! Vi är många som har liknande erfarenheter från vårt arbete.
Vad som gör mig beklämd är att flera nämner problemen med dåliga digitala verktyg samtidigt som kraven på att dokumentera och analysera vår verksamhet ställs på oss. Utan bra fungerande verktyg blir det ett tufft arbete.
Glädjande nog är det fler som har lärplattor, något jag brinner för i min roll som IKT-inspiratör och IKT-pedagog.
Just nu är mitt inspiratörsuppdrag att introducera dokumentation med iPad som verktyg och min nästa tanke är att gå vidare med en blogg. Läser med spänning att några av er redan bloggar från er förskola. Tar gärna tips om detta! Jag blir otroligt styrkt i att vi måste vara noga med vem, vad, hur och för vem som vi dokumenterar genom att läsa boken ”Vad berättas om mig” av Bente Svenning.
Portfolion diskuteras liksom olika metoder/mallar, tex Tras, med många goda exempel samtidigt som flera är fundersamma till desamma.

Åh äntligen…

Frustrationen över att inte ha tillgång till all litteratur till denna kurs har släppt då jag idag har fått tag i resterande aktuell kurslitteratur och ska nu krypa upp i soffan med dem som sällskap. Fler blogginlägg kommer inom kort…