Lever vi som vi lär?

För varje gång jag öppnar boken ”Vad berättas om mig”av Bente Svenning så blir frågorna fler och fler. Den belyser så tydligt att flera pedagoger inte lever som de lär. Hur kommer vi åt det på ett bra sätt? Vi kan sitta och vara helt överens över styrdokumenten men på avdelningen så agerar vi precis som förr.
Barn ska ha inflytande och vara delaktiga i dokumentationsarbetet; ändå sitter pedagoger ensamma på barnfri tid och gör dokumentationer som sedan lyfts i arbetslaget utan att barnen fått vara med. Dessa frågor har jag lyft med pedagoger på olika förskoleavdelningar med olika resultat. När frågorna om vad och hur vi dokumenterar idag diskuteras med tanke på barnens inflytande så är det flera som reagerar som jag. Självklart ska barnen vara med hela vägen och inte först när dokumentationen är gjord.
Däremot finns det några som inte alls kan se självklarheten i detta. Ibland upplever jag att det kan bero på att man inte är tillräckligt bekväm med dokumentationsverktyget och då hellre sitter ensam.
Är det så att vi får många nya verktyg ute i verksamheten utan möjlighet att lära sig dem som gör att vi fortsätter som förr istället för att prova nya sätt?
En annan fråga som vi försökt belysa är; vad är det vi dokumenterar när vi fotograferar, vad har vi för syfte och fokus med bilden. Fortfarande ser jag många fina, vackra bilder på barnen och färre bilder som synliggör verksamheten/aktiviteten. När det diskuteras anser en del att bilderna där barnen syns är viktiga för att föräldrarna vill se sina barn på bilderna. Är det så att vi
känner ett krav från föräldrarna att visa upp en viss sorts dokumentation?
Hur tänker ni andra om detta? Hur kommer vi åt det?
Hur som helst, jag håller nu på med att stötta en förskola med att starta upp en blogg och jag tänker att kanske kan det vara en hjälp på vägen i diskussionen om bilder.